Lärarförbundets ordförande Metta Fjelkner lyfter i en artikel i DN upp frågan om religiösa friskolor och skrivningarna i gällande läroplaner. Det är positivt om vi kan ta en seriös debatt omkring dessa frågor. Jag vill här ge ett bidrag till debatten.
Skrivningarna om skolans värdegrund i läroplanerna (Lpo 94 och Lpf 94) innehåller formuleringar om demokrati, varje människas egenvärde, miljö, individens frihet, jämlikhet, jämställdhet samt solidaritet med svaga och utsatta. Dessutom sägs det att undervisningen skall vara icke-konfessionell och att skolan skall låta varje enskild elev finna sin unika särart. Alla som verkar i skolan skall hävda de grundläggande värden som uttrycks i läroplanen och “klart ta avstånd från det som strider mot dem”. Men i läroplanernas formulering av skolans värdegrund ingår också: ”I överensstämmelse med den etik som förvaltas av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande.”
Jag som vänsterpartist menar att denna formulering är djupt problematisk och att den ger felaktiga signaler till lärare, elever, föräldrar och andra samhällsmedborgare. Jag menar också att dessa signaler riskerar att få allvarliga konsekvenser i skolans verksamhet. Därför vill jag stryka formuleringen om kristen tradition och västerländsk humanism.
Kristen tradition och västerländsk humanism innehåller givetvis viktiga etiska värden som Vänsterpartiet och stora delar av samhället sluter upp bakom. För många i dag troende kristna (däribland många kristna vänsterpartister) innebär den kristna tron en stark uppmaning till ett radikalt samhällsengagemang för demokrati, frihet, jämlikhet, jämställdhet och solidaritet. Samma sak gäller för många som tagit ställning för västerländsk humanism. Om det är dessa värden som åsyftas ja, då måste man fråga sig varför formuleringen finns där över huvud taget. Just de värden som den då skulle syfta på finns ju redan upptagna i läroplanens värdegrund, konkret och tydligt formulerade.
Men det som gör formuleringen så olycklig är att kristen tradition och västerländsk humanism också innehåller helt andra värden. Inom ramen för den kristna traditionen har stora brott mot mänskligheten begåtts. Korstågen, kolonialiseringen, inkvisitionen och världskrigen har alla ackompanjerats av hänvisningar till den kristna läran. En kristen tradition som i hög grad gör sig gällande i dag är den som hävdar att kvinnan skall tiga i församlingen. Den västerländska humanismen är också den ideologi som fått rättfärdiga Natos kärnvapenarsenaler, Vietnamkrigets fasor och en livsstil som riskerar att leda till globala miljökatastrofer.
De positiva delarna av den kristna traditionen och den västerländska humanismen har tydliga motsvarigheter i varje annan betydande religion och världsåskådning. Mot den bakgrunden är utpekandet av just den kristna traditionen och den västerländska humanismen trångsynt och etnocentrisk.
Formuleringarna om kristen tradition och västerländsk humanism är särskilt olyckliga mot bakgrund av att Sverige är ett i högsta grad mångkulturellt samhälle. Många lärare, barn och föräldrar tillhör inte vare sig kristen tradition eller västerländsk humanism. De tillhör andra traditioner och andra kulturer. Men de bor i Sverige, de är födda i Sverige och de omfattar läroplanens övriga grundläggande värden lika väl som någon etnisk svensk. Och dessa barn omfattas av den svenska skolplikten. Dessutom rimmar formuleringarna illa med bestämmelsen om att skolans undervisning skall vara icke-konfessionell och med regeringsformens värn av minoriteters “möjlighet att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv”. Det står faktiskt att barnen skall fostras i överensstämmelse med kristen tradition. Det är en religiös pekpinne av det slag som inte hör hemma i skolan hos ett demokratiskt land med religionsfrihet i grundlagen.
Lennart Gustavsson
Riksdagsledamot (v)
Västerbottens län